Dominic

Här är en bild på grunden på hundgården. Den är färdig nu! Slänger upp lite fler bilder imorrn...

Då var höstterminen på socionomprogrammet igång. Den här veckan har jag haft två föreläsningar i kursen Strukturinriktat socialt arbete. Har inte riktigt fått grepp om vad kursen handlar om än, men det släpper nog snart! Skoj att träffa alla goa kursare igen, för att inte glömma den obligatoriska kaffen i pappersmugg, hehe.

För övrigt har jag lyckats glömma att ansöka om studiemedel från CSN! Skickade in ansökan igår, hoppas de skyndar sig med det så man får in lite pengar på kontot...

Dominic och Max (storpudel/golden/BC)

Anna och Katla (isländsk fårhund) sov över hos oss häromdan. Det komiska var att Dominic och Katla inte brydde sig om varann trots att det var nåt år sen de sågs sist. De fick väl en överdos av varann på Segerstad, kanske? Vi var ju roomates i ett helt år

Det är vad jag saknar mest just nu. Att använda benen! Ta med sig kopplet, vissla på vovven och ropa "ska vi gå ut?!". Och se ge sig in i skogen och gå och gå och gå. Hoppa över stock och sten, leta kantareller och träna och leka... Blir helt förbannad på mig själv att jag tidigare suttit långa stunder och glott framför datorn eller tvn när jag haft friska, krya ben att använda. Vilket slöseri liksom!

Nu sitter jag här med gipsat ben i minst 5 veckor till. Sen dröjer det ytterliggare några veckor innan jag kan gå utan kryckor. Det är pissväder och jag måste hålla mig inomhus hela tiden. Jag har insett hur mycket hundar och hästar betyder för mig. Det är min stora frihet i livet! En härlig långpromenad med vovven i skogen... En snabb galopp på hästryggen... Saknar!

Jag måste ju säga att det finns något positivt med att jag bröt benet: jag inser vad som är viktigt, och inser hur bortskämd man är som tar för givet att man ska ha en frisk kropp och kunna röra sig obehindrat. Nu blir jag också mycket gladare för småsaker. En god kopp kaffe, ett SMS, en kompis som hälsar på... Det betyder så mycket! Och jag är glad att jag inte skadade mig värre, tänk om jag hade skadat mig så jag blev förlamad. Tänk om jag blev döv, eller blind...

Då är jag faktiskt ganska lycklig att det "bara" var benet