Dominic

Kolla på den här artikeln:

Räddade 15 hundar från Växjökenneln

Handlar om en kennel där hundarna var sjuka, hade avföring i pälsen och de flesta valparna hade inte ens vatten. Det står i artikeln att detta var tredje gången kenneln blev inspekterad med samma resultat. TREDJE gången!!! Och först nu ska länsstyrelsen överväga att förbjuda dem att inneha hundar. Alltså överväga, en fjärde gång får de chansen att förbättra sig. Jag blir tokig på sånt här!

En engångsförteelse kan i vissa fall vara ok, men att få chans efter chans och låta vanvården fortsätta? INTE OK! Kanske är det dags att Sverige inför djurpoliser...?

Jag vet inte riktigt varför jag gillar klippet så mycket. Den lilla charmiga äldre hunden är så go på något sätt. Man behöver inte vara störst, bäst och vackrast. Det viktiga är att ha en husse/matte som älskar en och att hitta på roliga saker tillsammans. Jätteduktig vovve och matte!

Den här gången i ljumskarna, tidigare har han bara haft det på halsen. Jag kollade igenom hela hunden den morgonen han satt och ylade. Han hade bitit på ett gammalt festingbett och detta ledde till eksem. Åkte upp till Jorstorparens Hundpensionat och lånade rakapparaten. Sen åkte vi hem och desinficerade och la på salva. Han hade så ont att han fått ha tratten på sig i två dagar. Men nu ser det bättre ut!

Jag blir så trött på dessa förbaskade eksem... Stackars, stackars vovven! Det var likadant med Mysak, våteksem titt som tätt. Jag funderar allvarligt på att nästa hund ska vara av annan ras, just för att slippa dessa eksem...

Såhär ser fossingen ut nu! Eftersom jag bröt både skenbenet (tibia) och vadbenet (fibula) rakt av i fotvristen var läkarna tvungna att öppna upp på bägge sidorna av foten och operera in stift i skelettet. Jag fick sys med sammanlagt 16 stygn och kommer få två rejäla ärr. Men det bryr jag mig inte om, det viktiga är att jag blir frisk och kan röra mig obehindrat i framtiden. Stiften kommer troligtvis sitta kvar i foten resten av livet.

Jag har varit rejält deppig sen olyckan, inte konstigt när man har ont och måste sitta i rullstol eller hoppa runt på jobbiga kryckor. Men idag mår jag så pass bra att jag inte behövt värktabletterna, jag orkar längre och längre sträckor på kryckorna och börjar liksom få tillbaks livsgnistan. Jag tränar flitigt på mina övningar som sjukgymnasten ordinerade. Trots detta är det skadade benet numera hälften så kraftigt som det högra. Otroligt vad fort man förändras, muskler är sannerligen en färskvara...