Dominic

Nu pratar jag inte om att bli utskälld av hundar, utan människor.

Jag har upplevt flera gånger här i Jönköping att folk skäller ut mig utan anledning när jag är ute med hunden. Senast var igår, när jag stod och letade efter bajspåsen i fickorna och en tant går förbi och snäser "det där plockar du banne mig upp! jag AVSKYR bajs!!!" Jag menar, jag höll just på...

Någon annan som varit med om detta? Jag försöker inte bry mig men man blir ju inte glad precis. Särskilt inte då man hela tiden försöker föregå med gott exempel genom att aldrig ha hunden okopplad där någon kan störa sig på det, plocka upp bajset efter sig osv... Men jag pallar inte när folk som inte vet ett dugg om vare sig mig eller min hund ska skälla ut och idiotförklara mig utan anledning. Ni ska veta att man får såna där dumma tankar som att plocka upp bajset i påsen och kasta på tanten, haha...

Just därför att de redan har inställningen att man är oansvarslös och dum i huvudet, då spelar det ingen roll hur jag beter mig ändå. (Skulle självklart aldrig göra en så dum grej mot någon, men man kan ju leka med tanken, hehe)

Isen har frusit så det har blivit ett riktigt promenadstråk nere vid vätterstranden. Jag, vovven och Sara packade fika och tog isvägen till Piren. Sen satt vi där i solen och njöt.

Jag såg en dokumentär på TV igår, den fick mig att må illa, berörde mig in i själen. Om ni inte sett den, då har ni missat något. Jag hittade första delen av dokumentären på youtube, lägger upp den här.

I den lilla byn Mogiliono i Bulgarien bor 75 barn på instutition. Deras föräldrar har övergett dem. Vissa har psykiska funktinshinder, men många av dem har endast hörselskador eller nedsatt syn. Så gott som alla är kraftigt undernärda på grund av den dåliga kosten. Skötarna byter blöjor och byter lakan i sängarna men utöver det får de ingen social kontakt alls. De sitter i små trånga rum, dag ut och dag in, vaggar fram och tillbaks på grund av brist på stimulans. Vissa är sängliggandes då deras ben blivit krumma på grund av att de inte får röra på sig. Liggsår är vardag.

Jag började gråta. Tycker det här är fruktansvärt. Att världen kan vara så orättvis! Börjar nästan hata mig själv för att jag har det så otroligt bra men klagar på livet ändå...

Såg en så oerhört fin hund på stan. Såg ut som en stor gosig nallebjörn. Jag kunde inte komma på vilken ras det var så gick fram och frågade ägaren. Det var en ung Akita Inu tik. Hur rar som helst. Hon var mycket lik hunden på bilden (google), men ljusare och var mer långhårig.

Blev så sjukt chokladsugen ikväll och affären hann stänga, så jag bestämde mig för att baka något. Chokladmuffins fick det bli. Den här varianten blir som små kladdkakor i muffinsform!

Ingredienser:

2 ägg

2,5 dl socker

100 g smör/margarin

2 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

4 msk kakao

2 dl vetemjöl

Ställ ugnen på 200 grader. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i övriga ingredienser. Lägg upp smeten i stora muffinsformar. Det ska vara mycket smet i formarna. Grädda i mitten av ugnen i 10-12 minuter. Längre ska de inte gräddas!

Njuuut!